20 minuter in i kampen med min drömfisk

Mary Shelley skrev för snart 200 år sen den mytomspunna boken Frankenstein, Den moderna Prometheus. Fram till modern tid så har boken givit inspiration till både myter och filmer, men inte trodde jag Dr Frankenstein skulle gå och inspirera dom blänkande silvertorpederna som befolkar vår världsberömda västkust.

I det klassiska aprilvädret blir man lätt tacksam över Bohusläns kuperade kust. Flåsandet över klippor och igenom granbeklädda öar gjorde att morgonkylan inte lyckades bita i ordentligt. Efter en naturskön strapats så synte jag området jag skulle spendera den unga dagen vid, och I lä bakom höjden låt havet relativt blankt.

Premiären för årets Havsöringsfiske hade redan varit en succé för min fiskekamrat Henric, och nu var det min tur. Inom första halvtimmen så krokade jag dagens första öring, och efter god kamp så hamnade den snart i håven. Måttbandet bekräftade vad ögonmåttet misstänkte, och jag hade god marginal till det heliga minimåttet.

Min årliga tradition gällande öringfisket är att behålla första godkända öringen. Halva fisken delar jag och min älskade fru på, och andra halvan går till hennes farmor.

När man som sportfiskare har en såpas god start så undrar man alltid om det var en “lucky shot”, eller om dagen faktiskt kommer fortsätta så.

Den fortsatte så.

Strax därefter så högg dagens andra öring stenhårt i min rosa pattegris. “Smack” sa det, så drog den iväg i en brilliant rusning. Och efter även denna bjudit upp till dans så trampade jag den på tårna och landade den i håven.
Några centimeter längre, och några bytesdjur tjockare.

Dagen var fortfarande ung, och fler öringar stod att få se insidan av min håv. Men efter fyra landade fiskar, den ena större än den andra, så började den galnaste kampen jag haft på flera år.

Samma fluga, samma plats.
Det kanske inte var lika våldsamt som en krock i 50km i timmen, men inte långt därifrån. Fisken som tog min fluga högg för kungsfisk och fosterland, och för varje meter lina som den drog ut så sjönk min käke närmare marken. Efter en oroväckande kort stund så var den inne på backingen, och jag insåg faktum - den jäkeln måste jag springa efter!
över både stock och sten försökte jag springa efter fisken, som jag redan då misstänkte inte var en havsöring. Min teamkamrat Mikael Wikhager ringde samtidigt, och med rena ninjakonster lyckades jag koppla i headsetet och var inte längre ensam i kampen.

Över stock och sten, upp för klippor och ned för klippor fick jag springa efter fisken som lekte med mig. Jag var inte boss i den kampen, det var fisken som stod med dirigentpinnen och dikterade mina steg. Efter ha gjort en god marsh på dryga 80 meter söderut så ändrade sig fisken, och det blev en likvärdigt problematisk löparrunda tillbaka mot stenen där den högg.

I kampens hetta så drog fisken nära land, och jag fick se den med säkrare ögon.
Att det var en lax var inget snack om, och jag vågar uppskatta den till runt 1 meter. Efter den korta flukten på min drömfisk så simmade den ut igen, men med en aningen tröttare simtag. Kampen vände, och jag ledde matchen. Fisken var trött, och jag började hämta hem den. Sakta och metodiskt.

Ett tjog meter utanför min favoritsten så bestämde sig laxen för en sista anstränging. Några starka simtag, och i min förtvivlan så insåg jag att den lyckades simma av tafsen.
I vredesmod hämtade jag hem en bittert slak lina, och insåg att tafsen var hel. Kroken på pattegrisen var helt uträtad.

Jag tror inte det finns så mycket mer att beskriva om denna händelse. Jag ska dit igen, och ska ta med flugor bundna på grövre krok.

Joel Mynzval, Prostaff @ BetweenCastz 

Havsöringspremiär Skåne 2018

Äntligen går vi mot ljusare tider

Då var tiden äntligen kommen, dagarna är längre än nätterna och Havsöringen är återigen lovlig att fiska efter. Gränsen går vid Kullens fyr, söderöver är fisket tillåtet. För oss Göteborgare innebär detta förvisso ett par timmars körning men efter att ha suttit och suktat vid bindstädet hela hösten är det en fröjd att återigen få känna spänningen krypa på en ju närmare man kommer fiskeplatsen. 

Vi hade planerat en premiärtur till Skåne 2/1. Våra fisketurer föregås nästan alltid av meningsskiljaktigheter, framför allt är avresetiden ett hett debattämne. Jag (Toni Asmar) vill alltid ligga och snooza i sängen medans Mikael Wikhager vill vara den som väcker tuppen. Jonas Wikhager är lite mer diplomatisk och lägger sig någonstans mittemellan. Mikael vill få ut så mycket fisketid som möjligt av varje tur och propsade på att åka så tidigt som möjligt, hade han fått bestämma hade vi förmodligen åkt redan 04.00. Hur som helst enades vi om att vara färdiga för avfärd 06.00, på tok för tidigt för mig men jag gav med mig till slut, jag hade väl en liten förhoppning om att nån av gubbarna skulle försova sig.

Efter en ytterst orolig natts sömn går jag upp 05.00. Allt är packat under gårdagen så det blir lite frukost och mycket kaffe i väntan på att grabbarna plockar upp mig, morgonhumöret är uruselt! 06.00 knackar det försiktigt på dörren, snabbt in med utrustningen i bagaget och sen in i bilen, får sitta i baksätet till mitt stora förtret (förbannade Mikael). Efter en timmes körning går det nästan att ta på spänningen i bilen, flugor plockas fram och fiskeplatser diskuteras. Planen är att börja på den sydligaste platsen och fiska oss norrut. 

När vi väl är framme är tröttheten som bortblåst, den halvunkna doften av hav och tång är som ambrosia för oss. Vattenståndet är relativt högt och det är ebb vilket gör att det rör på sig lite. Vi skyndar oss med att byta om och rigga utrustningen, Micke tar som vanligt längst tid på sig.  Vi börjar gå ut på revet och jag beskriver revet utifrån hur jag känner till det och den information jag fått av lokala fiskare. 

Jag beskriver den första platsen för Micke, ett rev med ett intressant ”badkar” på ena sidan och stenig botten på andra. Micke ser en sten som han tycker ser ut som en hotspot. Oj vad rätt han hade!

  Micke går ut på den första hotspoten och tänker fiska sig fram till en sten som han har sett ute i vattnet. Jag och Jonas går vidare en bit varpå jag hör Micke muttra ”är det en sån j-vla dag”, tittar tillbaka och ser att löslinan redan har trasslat sig för honom. Jonas börjar fiska av närmast stranden och tar ett steg ut för varje kast han lägger, själv fortsätter jag längst ut på revet och lägger njutningsfullt ut mitt första kast för säsongen. Jag tittar tillbaka på mina vänner för att se om det är tillräckligt ljust för att föreviga ögonblicket och konstaterar förvånat att Micke har spöböj, i knädjupt vatten. Det plaskar i ytan och Jonas går dit för att fotografera och hjälpa till med håvningen. Jag fortsätter att fiska av min plats. Efter att ha fiskat av platsen noggrant tittar jag till kompisarna igen och ser att Micke fortfarande drillar fisken, spöt har en riktigt djup böj och något stort vältrar sig i ytan. Jag vevar snabbt in och börjar gå mot dem samtidigt som jag frågar om det är en bra fisk. Micke ropar att det förmodligen är ett PB, jag ökar farten. När jag är framme vid dem plockar jag instinktivt fram håven för att hjälpa till med håvningen, Jonas tittar på mig med ett flin och säger ”den där lilla håven kommer du inte långt med”, han räcker mig en större håv och ber mig hjälpa Micke med håvningen medans han fotar. 

Jag inser snabbt att håven jag fått av Jonas inte kommer att göra någon nytta

  När jag ser fisken utbrister jag chockat ”det är för f-n ett j-vla monster”. Fisken vältrar sig i vattnet och jag fortsätter babbla osammanhängande om hur stor fisken är tills Jonas säger ”Toni håll käften för f-n!!! Gör honom inte mer nervös än vad han redan är”. Jag återfår lite självkontroll och börjar fundera på hur fisken skall landas. Jag säger åt Micke att håven är för liten och vi bestämmer att försöka taila den. Micke backar sakta mot grundare vatten. Jonas fotar och jag positionerar mig så gott jag kan. Fisken simmar lojt runt och vid ett tillfälle tar den en lov runt mig samtidigt som jag hör Micke utbrista ”Nej, nej, nej!!!”, som tur är slipper vi trassel. Efter ytterligare en stund hamnar fisken i ett perfekt läge framför mig, jag kör ner handen i vattnet och greppar den i särklass grövsta sjärtspole jag nånsin hållit i. Mickes lina har slakat och jag hör nåt otydligt om att det kommer att gå åt fanders. ”Jag har den och den är stooooor” säger jag.  

Micke pustar ut, Jonas kamera smattrar och jag börjar fundera på nästa problem, min vänsterarm. I somras lyckades jag med konsten att slita av bicepssenan från fästet i underarmen. Det tar fasligt lång tid att rehabilitera och i dagsläget får jag träna med max fem kilo, denna fisk är bra mycket tyngre! Jonas vill fotografera men jag säger ”vette f-n om min arm håller för detta, vi skiter i det”. Upp med fisken på stranden, lyckan är total! Kramkalas och highfives i rasande takt. Nu kommer den första stora frågan, vad ska vi göra med fisken?! Micke funderar en stund och säger sen att ”även om det gör ont i själen vill jag behålla fisken”. Micke vill föreviga den genom konservering/avgjutning. Fisken avlivas snabbt och sen börjar fotograferingen. Micke mäter fisken till 92cm, ingen av oss tror våra ögon, Micke mäter igen och en gång till för säkerhets skull. Den är verkligen 92cm lång!!! Undrar hur mycket den väger?! De fjuttiga vågar vi har med räcker inte till på långa vägar. En lokalbo kommer förbi och konstaterar att det är en stor fisk, frågar om han får ta kort på den och skicka till frun. 

Jag tar ett kort med mobilen och lägger upp på instagram, facebook, skickar vidare på messenger, Micke  ringer en kompis som varit längre söderut och uppdaterar honom och Jonas fortsätter fotografera. Jag och Micke konstaterar snabbt att detta var värt varenda sekunds missad sömn, hahahahaha!!!

En chockad fångstman med sitt livs fisk!

Som gammal basketspelare har Micke åtskilliga gånger sett pensionerade spelares tröjor hissas upp i taken. Han bestämmer att Pattegrisen som fisken föll för har gjort sitt och numera förtjänar  att pensioneras, knipsar av den och lägger den i en liten plastficka. Den skall få en alldeles egen liten monter i det Wikhagerska hemmet, helt rätt tycker jag och Jonas. 

Den snart pensionerade pattegrisen poserar med sin fångst.

Pattegrisen med fluo orange ögen är Mikaels ”go to” fluga. Han binder den oftast på Gamakatsu f314 strl 4 och försöker hålla den mellan 8-9cm lång.

Micke är så tagen av stunden att han sätter sig ner en stund, jag och Jonas har fått blodad tand och börjar fiska igen. Jonas fiskar av en ny del av revet och får inom kort på en fin fisk. Den bjuder upp till kamp men Jonas pressar den hårt och kan efter en kortare fight håva en fin fisk som säkerligen är över 55cm, men som i sammanhanget ser ganska liten ut. Efter några snabba kort får den simma tillbaka. Vi fiskar på en stund till men inget mer händer. 

Jonas med en "liten" 55+ fisk som får simma tillbaka.

Vi beslutar oss för att ta en paus och går tillbaka till bilen. En kaffe och smörgås värmer gott, även om solen tittar fram är det ju trots allt den andra januari. Mickes telefon går varm, vänner och bekanta ringer och vill veta hur mycket fisken väger. Plötsligt inser vi att vi inte har vågar som räcker till för uppgiften. En lokal fiskare, som nästan trillar baklänges när han får se fisken, tipsar om en närliggande matvarubutik. Micke och Jonas åker iväg för att väga fisken medan jag gör lokalbon sällskap ut till revet igen. Måste få fisk!!!

Tyvärr händer inte mycket mer på revet och en viss frustration infinner sig hos mig. När Micke och Jonas kommer tillbaka bestämmer vi för att byta plats, helt enligt vår ”gameplan”. Vi åker vidare till nästa rev, samma rev som jag tog en fin öring på förra året. Tyvärr är min tänkta fiskeplats upptagen av två fiskare och tur är väl det. Jag går ut i vattnet en bit ifrån dem och fiskar i motvind, det ser galet hett ut men någon fisk syns inte till. Bestämmer mig för att byta fluga innan jag fiskar av resten av platsen. En enkel Kobberbassen knyts fast på tafsen, denna fluga har jag tagit mycket fisk på. Efter några kast och lite sidledsförflyttning känner jag hur det rycker tag i flugan. Missar tyvärr mothugget och muttrar något barnförbjudet. Lägger ytterligare ett par kast och PANG! känner det där förlösande hugget och fisken sitter. Jag ropar på Jonas för att få hjälp med att föreviga ögonblicket. Efter en relativt kort och odramatisk fight kan jag håva en 50-fisk, lite mager och något färgad. Jonas tar ett par kort och fisken får simma vidare.

Nu kan jag fiska avslappnat och passar på att njuta av det fina vädret en stund. Vi fortsätter att fiska av hela platsen utan att något mer händer. Fiskarna som var på plats före oss visade sig vara bekanta från Göteborg, de hade inte känt något alls. Det har blivit eftermiddag och vi beslutar att byta plats igen för att hinna fiska av våra tänkta fiskeplatser för dagen. Gott humör i bilen och vi passar på att kolla olika sociala medier. Vi får några goda skratt då vi läser vissa kommentarer som tex. ”Grattis, nu har du nog varvat spelet”. Lagom till att vi kommer fram till nästa plats ringer Mickes telefon, Fiskejournalen vill göra en kort intervju. Jag och Jonas går ut och konstaterar att det blåser bra mycket mer på denna plats. Utsidan av revet vi fiskar är svårfiskad i och med vinden och tidvattnet som börjar stiga. Vi funderar en stund på att åka vidare men bestämmer att vi fiskar oss tillbaka. Efter bara några kast hugger det, en ettrig mindre öring först för mig. Kort därefter hugger en bättre fisk, en blank och fet öring som fjällar ordentligt. En kort stund funderar jag på att låta den få en date med grillen där hemma men beslutar att låta den simma tillbaka. Jonas får på en hyfsad fisk som också får gå tillbaka. Micke, som är klar med intervjun har anslutit och får på dagens minsta. Det är lite action en stund men dagen börjar ta ut sin rätt. Det är lite ruggigt i luften när vi avslutar, 8 fiskar upp varav 4 är över 50cm och med monstret på 92cm i topp.

Toppkondition

Vilka Loop-spön föredrar jag och vad vill jag få ut av dom?

Då vi endast säljer Loop's produkter så kommer det här inlägget handla om diverse spön som finns i Loop Tackle's sortiment som vi använder oss av.

Mindre strömmande vatten.

Jag har testat många olika spön i över 20 år, och då mitt flugfiskeliv framförallt började i just mindre vatten så va det bäckar, mindre åar och älvar som jag bedrev mest av min tid i dom första

7-8 åren. Nymf och torrflugefiske va det som fanns tillgängligt, och visst, ibland så kunde en mindre streamer få sitta längst ut på tafsen.
Med åren som gick och ju fler spön som testades så började man sakta men säkert komma till insikt vad som passade just mig och det fisket.
Allt från 7 fot klass 2, till vanliga 9 fot klass 5, men även längre spön för nymffisket med 10 fotare i klasser 2-4 stod i min garderob.
För det va där många av spöna hamnade.
När man tänker på klassen av spö och även längd, så är det ju mer eller mindre vattnet som faktiskt avgör.
Vad vill du få ut av ditt spö?
Behöver du kasta långt?
Måste du styra dina flugor på ett speciellt vis?

Jag har alltid känt att det är framförallt kontrollen över flugan/flugorna som är det viktigaste för mig.
I ett litet vatten behöver du sällan kasta långt, utan det är fina presentationer eller även att kunna styra linan i längre drifter. Både om man pratar torrflugefiske eller fiske med nymf.

Under många år så va en 8 fot i klass 4 mitt främsta vapen vid detta fiske, men jag kunde ibland få svårt att styra linan vid längre drifter. Och framförallt göra ett bra mothugg om man hade längre drifter.
På kort distans så funkar ett sådant spö och klass perfekt, tillochmed en 7 fot klass 3 skulle vara tillräckligt.
Men du blir låst vid klumpiga presentationer om du nångång skulle vilja fiska en nymf som väger lite för mycket, eller en större dagsländeimitation.

Vilken aktion vill du ha på ditt spö?
Det här tycker jag inte är så viktigt faktiskt vid den här typen av fiske, men jag vill hellre ha ett mjukare spö med en lugnare aktion.
Framförallt för att få finare presentationer, då fisken i mindre vatten oftast är mer skygga då dom har en mindre yta att röra sig på.

Vilken lina ska du ha?
Jag tycker att man ska testa en del linor, eller helt enkelt lita på någon man känner som har erfarenhet. Eller framförallt fråga en som har kunskapen gällande det fisket man tänker bedriva.
Självklart vill man ha en lina som passar för spöet, men många fler gånger så handlar det om kastteknik än själva utrustningen.
Iaf om vi ska börja prata om linor i allmänhet.
Nu är det dock spöet som står i fokus.

Mitt val?
Det spöet jag framförallt använder till den här typen av fiske är ett Loop Evotec Cast 9 fot, klass 4 i Medium aktion. Det har en lugn aktion som ger en riktigt fina presentationer på både kort och lång distans, och hanterar även större torrflugor och även mindre nymfer.
Jag vill ha 9 fot då jag vill kunna styra linan på längre distans, när man behöver få en nedströmsdrift på över 10 meter tex.
Att kunna menda eller även göra ett stabilt mothugg även på distans är ett måste.
 

Du hittar spöet här: Loop Evotec Cast Medium



Medelstora, större strömmande vatten och sjöfiske.

Det är här dom flesta flugfiskare håller till. Och oftast här man kanske började sitt flugfiske.
När en nybörjare frågar vad dom ska ha för längd och klass på sitt spö, så får dom till 99% oftast ett svar. En 9 fot klass 5.
Och det är oftast helt rätt.
Det är en perfekt längd och klass för att bedriva sitt flugfiske om man tex fiskar efter dom vanliga arterna öring, harr, regnbåge och kanske även abborre.
Jag skulle nästan tro att 80% av alla svenska flugfiskare har minst en 9 fot klass 5 i sin arsenal.
Dom andra 20% är antagligen havsörings eller gäddfiskare rakt ut i blodet.
Men det kommer vi in på snart.

Även om man pratar om ett allround-spö som just en 9 fot klass 5 är så finns det även olika aktioner där som kan avgöra lite vad du vill ha spöet till, eller vad du själv har för personlig förkärlek till aktioner. Många som nästan framförallt endast fiskar torrfluga gillar många gånger en lugnare aktion framför en lite snabbare. Just att behålla känslan i spöet och även få finare presentationer.
Det går dock lika bra att få fina presentationer med ett spö som har lite snabbare aktion.

Just en 9-fotare har den egenskap av ett lite längre spö än en 8-fotare, att du kastar längre och har en bättre linkontroll. Både på kort och framförallt lång lina.
Det finns många som uppskattar att ha en 10-fotare när man tex fiskar från flytring/båt, eller om man fiskar med nymf.
Varför 10-fot?
Jo en 10-fotare har du en ännu bättre linkontroll än vad man har med en 9-fotare.
Du kastar även någon meter längre.
Jag personligen tycker dock att man klarar sig perfekt med en 9-fotare i stort sett alla situationer.

Varför klass 5?
Egentligen finns det inget som säger att en klass är bättre än en klass 4 eller klass 6?
Fördelen med klass 5 istället för 4 är att du kan hantera lite mer vikt.
Dock klarar ju en klass 6 det ännu bättre.
Ju högre klass, desto mer vikt som spöet kan hantera.
Varför gör man då inte en klass 6?
Jag tycker det är helt klart är en personlig grej, vill man hellre köra en klass 6 så gör det.
Jag vet många av mina vänner som framförallt fiskar klass 6 när det behövs kastas lite större flugor, eller även om det är större fisk. Tex på Nya Zeeland.
Men i svenska vatten så är en klass 5 helt tillräckligt.

Då tycker jag att man hellre kan rikta in sig på aktionen i spöet, beroende på situation.
För det mesta fisket så räcker en mediumsnabb aktion, som mitt absoluta favoritspö för den här typen av fiske har. Loop Cross S1 9 fot klass 5.
Skulle man vilja ha ett snabbare spö, som är lämpligt vid blåsigare väder eller aningen större flugor så är ju Loop Cross SX helt klart mitt förstahandsval. I samma klass såklart.
Jag använder faktiskt inget långsammare spö som har lugnare aktion i just denna klassen, utan då går jag ibland över till min klass 4.
Detta händer såklart vid väldigt lugnt väder, mindre flugor osv.
Iom att min klass 4 är 9 fot, så kommer jag fortfarande kunna få den längden på mina kast som jag behöver, men även bra linkontroll.
Skulle jag dock rekommendera en 9 fot klass 5 i lugnare aktion så är ju Evotec Cast Medium väldigt trevligt.

Du hittar spöet här: Loop Cross S1



Sjö/älv eller kustfiske.


Här börjar vi komma in på tyngre klasser från klass 6 till klass 8 egentligen.
Jag tycker dock att man klarar sig bra med ett vanligt 9 fot klass 7 till det främsta fisket, då vi pratar tex streamers i olika storlekar.
Just en 9 fot klass 7 åker jag aldrig utan i min packning oavsett om det är en kortare eller längre resa där just öringfiske står i fokus.
Vet inte hur många gånger man haft nytta av ett lite kraftigare spö när fisken inte vakar, eller regnet öser ner och vid höga flöden.
Oavsett om det är älv eller sjöfiske vi pratar om.
Ett tyngre klassat spö kan rädda hela din resa.

Jag använder mina klass 7'or till både söt och saltvatten, men då dom klass 7'orna jag kör med är byggda på olika sätt så föredrar jag det ena framför det andra beroende på situation.

Dom spöna jag använder mig av till dessa olika fisken är ett Cross SX och ett Cross SW.
Vad skiljer dessa spöna åt?
Båda modellerna jag använder är i FAST action och är väldigt likvärdiga förutom att SX är för mig mer ett streamerspö för sötvatten, medans just SW är ett saltvattenspö.
SW-modellen har lite större linförarringar som gör det lättare att få ut linan och får dig att kasta lite längre. Som jag tycker passar perfekt vid kusten, då man oftast vill täcka över större områden.
Och även pågrund av blåsten som oftast är en faktor.
Dock så använder jag båda spöna bådå på kusten och i sötvatten som sagt, beroende på vilka linor som jag kör.
Tycker framförallt att SX-spöet är klockrent när jag kör sjunklinor och SW'et är trevligare när jag antingen fiskar flyt eller intermediate-linor.

Måste man ha två spön för att man fiskar olika linor?
Absolut inte.
Båda dom spöna jag nämnt här passar både för flyt-, intermediate och sjunklinor.
Skulle jag välja endast av dessa så är just SX min personliga favorit.
Jag kommer ihåg när jag testade spöet precis när det hade kommit ut på marknaden, och testade det mot kanske 10-12 andra klass 7'or.
Och under den tiden som jag va väldigt liberal mot alla spön på marknaden så blev jag så otroligt impad så jag skaffade mig ett samma dag.

Du hittar spöet här: Loop Cross SX


Stora streamers, öring och gädda.

Jag har fiskat gädda under många år och alltid kört en 9 fot klass 9 för detta fisket.
Efter att ha testat både klass 7, klass 8 och klass 10 så tycker jag att med en klass 9 så är man helt klart hemma.
Det räcker liksom. Iaf för mig.
Jag kan fortfarande kasta ut flugor runt 30 cm utan problem, men även sätta riktigt bra mothugg i en hård gäddkäft, även på distans.
Då mitt gäddfiske inte är lika stort nuförtiden som för ett par år sen och att mitt streamerfiske efter stor öring istället tagit överhanden så har jag strukturerat om i min arsenal.
Under mina yngre år så hade jag så många spön för massor av olika klasser och fisken, så flertalet av dom blev bara stående.
Så under förra året gjorde jag mig av med min klass 9'a coh tänkte istället på hur jag skulle kunna ha ett spö som passar både för stora öringstreamers och gäddflugor.
En 9 fot klass 8 med FAST/snabb aktion vore ju guld!
Och mitt val va rätt enkelt efter att fått provkasta ett Loop Evotec Cast FAST.
Inte nog med att det va riktigt snyggt, så va det både lätt och hade en otrolig kraft.
Ett spö som jag fiskat hårt med sen dess efter både gädda och öring.
Det kastar både intermediate och sjunklinor utan problem, och flugor upp mot 30 cm.
Att det är fantastiskt kul att drilla fisk på gör det inte sämre.
Men när jag fick en gädda på 106 cm förra året, så böjde spöet hela vägen ner i korken.
Så det är frågan om man inte ska ha både en klass 8 och en klass 10?
Mitt råd, köp 2!

Du hittar spöet här: Loop Evotec Cast Fast

Flyfish Klimpfjäll 2017

För ett par månader sen fick jag ( Jon ) ett erbjudande att följa med ett härligt gäng upp till Klimpfjäll. Innan dess hade jag aldrig direkt hört talas om just Klimpfjäll eller ens fisket i närheten, så jag försökta forska lite i ämnet och fick även lite info från bekanta som varit i området.
Just den här resan så skulle det bli en typ av upptäckar-expedition för att se hur fisket är i området, så det va ett gäng med kvalité som skulle försöka lura upp dom största fiskarna.

Ett par dagar innan resan upp så fick jag reda på att det var jag, vår Team-fiskar Albin Löfqvist, Tim Andersson, Peter Danielsson, Emil Westrin och Frederik Lorentzen. Väl uppe på plats skulle vi möta upp Hans Jonsson och Michael Eldborn som hade ordnat upp allt inför resan.
Vi skulle bland annat bo på utmärkta Hotell Klimpfjäll, och få förstklassig service från Norr Helikopter som skulle flyga ut oss till några olika platser.

Jag, Albin, Tim och Peter åkte upp tillsammans och det va svårt att inte prata om flugmönster, fiske och våra förväntningar på själva resan.
Det finns alltid en spänning över att åka ett gäng vänner och fiska i nya vatten tillsammans.
Att just få tillgång till lite vatten som är mer eller mindre ofiskade, gjorde det hela mer intressant.
Visst, man vet aldrig hur fisket är på en sån plats. Det kan vara likamed noll, men även chans att kanske ta sin livs fisk. Det är just det som gör det hela till ett Äventyr Light.

Vi möts upp på Vilhelmina Flygplats och åker sen vidare till Klimpfjäll där vi får en god måltid och går igenom lite kartor och försöker planera lite hur vi ska lägga upp närmsta dagarna.
Många koppar kaffe, och många blåa streck som ringlar sig på bordet. Vart vill man inte åka?
Planen är iaf att vi ska besöka ett större vatten ca 5 mil från själva Klimpfjäll där vi ska undersöka systemet mellan flertalet stora och medelstora vatten.
Att det kommit upp en öring på 62 cm för ett par år sen, väcker såklart ett intresse.
Men vi är så otroligt taggade så vi bestämmer oss för att besöka ett strömmande vatten i närheten redan första kvällen. Det är otroligt högt och kallt vatten i området, men vi lyckas få en del fisk både på torrt, nymfer och streamers.

Dagen efter är det utflygning med Norr Helikopter där våran eminente pilot Perra skulle köra oss ut i två grupper till vårat camp.
Väl på plats har vi landat vid en stor sjö, där vi redan har ett camp uppsatt och vi sätter även upp en extra kåta då vi är sammanlagt 9 personer.

Våra kockar Marcus och Emanuel fixar en stabil måltid och vi äter upp rätt snabbt för att kunna komma iväg ner i det mer strömsatta systemet där vi hoppas på att kunna få kontakt med fisk.
Att vi dessutom har tillgång till två båtar förenklar det otroligt mycket.

Jag, Emil och Frederik lyckas få den felfria och snabba båten och är först på plats.
Vi vandrar ner över en kulle och tänker att vi börjar fiska utloppet på den första strömmen, som leder ut i en mindre sjö. Vi ser direkt några mindre vak och det känns faktiskt hett.
Emil fiskar av utloppströmmen och det hugger direkt, men han lyckas inte kroka den.
Dock säger han att det känns som mindre fisk, och ett par kast senare så får han en 20-centimeters öring.
Tyvärr så fortsätter kvällen på samma sätt, trots att vi såg nån enstaka större fisk som både vakade och hoppade långt ut i sjön. Vi lyckas endast kroka mängder med mindre fisk och även några abborrar. Det är dock otroligt vackra öringar vi får, mörka och mystiska med utspridda fläckar som gör dom väldigt unika i färgsättningen. Det får en att vilja se hur en 2-kilos skulle se ut.

Efter ett par timmar så beger jag, Emil och Frederik oss tillbaka till campet och känner att vi är värda några munnar whiskey. Vilket slutar med att whiskeyn faktiskt hinner ta slut innan det andra gänget kommer tillbaka.
Men vi löser antalet världsproblem och får en god natts sömn.

Vi flyger hem lite tidigare än planerat för att vara så effektiva som möjligt och ta oss till ett nytt vatten senare på eftermiddagen, då vi ska undersöka ett sjösystem där Hans tidigare fått en del fin fisk.
Tyvärr måste både Emil och Frederik lämna oss, så vi kramas hejdå innan vi andra åker norrut strax därefter.
Ett par kilometers vandring så är vi framme vid ett väldigt stort och spännande sjösystem, med mindre tjärnar/tarmar, där kortare strömmar rinner emellan.
Det ska finnas både röding och öring i det kristallklara vattnet, men det är kallt och blåser säkert närmare 10-12 sekundmeter. Från nordväst...
Nån timmes fiske utan framgång, så vi tar skydd av en kulle för att bli serverade en fantastisk fjällkebab.
Mätta och ändå vid gott mod så försöker vi ge fisket nån timme till, och där faktiskt Tim får en mindre öring som vakar inne bland lite vass i en lävik.
Och vinder lägger sig en kort stund, och direkt börjar en ny fisk vaka en bit nedströms i systemet och jag riggar om från nymf till torrt. Men tyvärr hinner vinden komma tillbaka och fisken slutar vaka.

Med tunga steg går vi tillbaka till bilen. Man känner sig otroligt besviken på vädret och dom dåliga förhållandena som gör det otroligt svårfiskat. Speciellt med tanke på att vi såklart vill leverera när vi väl får chansen att besöka ett sånt här vackert ställe.
Vi är bekymrade och vet inte riktigt hur vi ska göra dagen efter.
Det ska tydligen iallafall bli lite bättre väder och vinden ska även lägga sig framåt kvällen.
Vi känner att det är läge att räkna bort strömmarna för tillfället och hoppas på att vattnet ska sjunka undan lite, så vi hittar en stor sjö över på norska sidan där det ska finnas öring och röding i okej storlek.

Morgonen därefter så är molnen fortfarande grå när vi flyger ut.
Väl på plats känns det dock bättre, med sydliga/västliga vindar i lägre hastighet.
Värmen tränger igenom när vi rör oss mot inloppet till sjön, och försiktigt så delar några moln på sig och låter solen titta fram.
Vi möts av en medelstor ström, med gin-klart vatten och där på andra sidan, så är det faktiskt helt lä.
Där borde det stå fisk säger vi nästan i kör, innan vi bestämmer oss för att gå över ån och sätta oss i en bra placering så vi kan se upp över den ostörda ytan. Och dricka kaffe, såklart.

Tyvärr så vill ingen fisk visa sig, och vi bestämmer oss för att kolla över området en bit upp i själva sjön där det bildas flertalet vikar.
Nästan direkt på plats i första viken så skriker Hans till, "-VAK!!"
Han lägger något kast och får kort därefter en mindre fisk.
Albin fortsätter norröver, medans dom andra också sprider ut sig.
Jag står kvar och knyter på en av mina favoritnymfer för att snabbt fiska av viken.
Får kontakt med fisk direkt och fångar ett fåtal mindre öringar.

Jag tänker att det borde stå lite större fisk längre ut i viken där den breder ut sig mot sjön.
Fiskar metodisk av första delen av viken då jag ser att Tim och Peter står på andra sidan viken och börjar fiska av den. Tim hojtar till att han har en bättre fisk på, och Peter skyndar mot honom.
Jag kan inte se fisken på hållet jag står, men han fightar den ett längre tag, så jag hoppas på att det är en fin fotofisk. För det är det vi vill ha. Fina bilder på fin fisk.

Tänker för mig själv, "Nu får det va slut på mesandet. Nu åker streamer-spöet fram."
Stor fisk i dom här områdena behöver mer mat och drar sig oftast inte för att ta en stor fluga som serveras. Jag hade bundit upp några lättare ledade streamers som passar för mitt Loop Cross SX #7, och med en Opti Coaster så lyckas jag fiska nån decimeter under ytan.
Det påminner väldigt mycket om havsöringsfisket jag bedriver på västkusten.
Snabbt och effektivt fiske där jag lägger ett kast, rör mig ett par steg medans jag fiskar in flugan.
Och i tredje, kanske fjärde kastet så blir det ett brutalt hugg nästan direkt flugan landat.
Känner att det inte är någon jätte, så drillen blir rätt lugn och strax därefter så ligger det en vacker fjällöring i håven. En absolut godkänd fisk. Jag är lycklig.
Jag fortsätter nöta med streamers, men utan framgång.

Några timmar går och vinden lugnar sig i takt med att solen tränger fram genom dom fåtal molnen som finns kvar på himlen.
Vi hinner ta en god lunch, och jag tar även behaglig powernap på närmare 1,5 timme.
Fler och fler fiskar vakar, och streamerspöet byts ut mot mitt Cross S1 klass 5.
Jag får några fiskar på torrt, och jag ser en bättre fisk som gör ett vak ca 15 meter ut i ena viken jag fiskar av.
Ett kast, väntan. Fisken tar. Och direkt rusar den med full kraft utåt, linan försvinner från rullen, backingen likaså.
Vad är det jag krokat på? Tänker jag för mig själv.
Sakta men säkert får jag in fisken, den gör nån mer rusning och har en otrolig kraft.
Men väl inne vid strandkanten så håvar jag en fisk på ca 5-600 gram.
Den satte fart på hjärtat och tackar den för det innan jag släpper iväg den.

Tiden börjar närma sig hemgång och jag går tillbaka mot upphämtningsplatsen.
Möter upp med Albin och Tim som ligger och tittar på utloppet i sjön.
Albin berättar att han fått en fin fisk på torrt och sett ett par fiskar vaka.
Skönt! Då har vi lyckats få ett gäng fiskar i bra storlek. Det här va vändpunkten på resan.

Efter en stadig frukost på hotellet dagen efter våran sjö-räddning så har vi bestämt oss för att dela upp oss för att fiska av 2 olika strömmar.
Jag och Albin hade fått sug på en vacker ström i närheten av Klimpfjäll, medans det andra gänget åker en bit söderut.

Vi kommer ut till ån strax innan lunch och bestämmer oss för att fiska oss nedströms, för att sen kunna fiska oss uppströms igen.
Albin ser en liten sidofåra som ser inbjudande ut, och precis där den löper ut i ån så ser vi en fisk som står nära en videbuske och vakar.

Vi smyger oss ner, sätter oss i position och Albin frågar vad han ska köra med.
Jag plockar fram en liten Baetis Dun i storlek 16 från min ask.
"Den här. Den här kommer den ta." viskar jag.
Fisken fortsätter vaka, Albin gör några fina utlägg, men fisken vägrar att ta.
Vi avvaktar, fisken fortsätter vaka.
Albin gör några fler kast.
Det går kanske 20-30 minuter, men fisken är svår. Den vill inte ta, trots att vi ser hur den plockar dagsländor i precis samma storlek och färg.

Jag säger åt Albin att lägg några fler kast, den kommer ta.
Strax därefter går fisken upp mot flugan, den tar lugnt och med självsäkerhet.
Ett lugnt, men kraftfullt mothugg. Den sitter!
Vi reser oss upp i ett glädjefullt "YEEEES!!" och Albin drillar in fisken.
Det är en bra fisk och vi avbryter varandra, "Den är över kilot.", "Den är nog över ettochhalvt."
"Fan, den är nog närmare 2.", "Alltså, den är nog på 2."
Väl i håven så skriker vi till och kramar om varandra. "Faaaan så gööttt!!"
En fantastiskt vacker fisk, gjuten i guld, på över 2 kg.
Den här fisken gjorde hela resan.

Vi har ett otroligt bra fiske hela dagen, med några fler luftade fiskar i bra storlek, och ett par tappade. Varav en som jag tappar som vi uppskattar till samma storlek som Albins öring.
När vi möts upp på hotellet på kvällen så pratar vi igenom både vårat lyckade fiske och att även det andra gänget lyckats bra.
Det va det här vi verkligen behövde. Bättre väder, mindre vind och kläckingar.
Vakande öring. Livets dröm.

Dagen efter är våran sista dag på den vackra plats, och det är redan bestämt att vi alla kommer fiska samma ström. Vi har dock delat upp oss i samma gäng, så jag och Albin ska testa en ny sträcka en bit uppströms, medans det andra gänget får fiska samma sträcka som vi körde dagen innan.
Vi har 3 timmar på oss.

Jag och Albin letar upp en liknande sidofåra som dagen innan där vi sätter oss i solen, och där vinden inte når oss. Det är varmt på läsidan.
Kaffet smakar mörkt, beskt, men otroligt gott.
Där, en slända. En till. Och en till.

Vi ser inga vak och tänker att vi ska kolla andra sidan på ön där vi sitter.
När vi knappt nått norrsidan så hör vi en fisk som tar hårt i ytan.
Vinden ligger på rätt hårt, men ändå ser vi en till fisk som går upp.
På 5 minuter, har vi lyckats se lika många unika fiskar som vakar på ett område som är kanske 40 meter.
En high five och ett varsitt leende. Vi tänker samma sak. "Det här blir bra."

Jag får rätt snabbt chans på en fisk, och blir förvånad när jag fångar den strax därefter och den är i det mindre formatet. Då vi båda kände att det verkade va en bättre fisk.
Det visar sig senare att jag faktiskt hade fångat fel fisk...

Vi hittar en stor fisk som vakar med jämna mellanrum, och vi klunsar faktiskt om vem som ska få fiska på den. Albin kände att det faktiskt borde va jag som skulle få chansen på denna.
Men han vann klunsen, och det gjorde mig faktiskt ingenting.
Så länge nån får den. Jag är nöjd ändå.

Vi sliter verkligen i vinden, det är svårkastat, svårfiskat. Fisken är svår.
Vi byter flugor, kastar.
Dom vill inte ta.

Jag har smygt över på andra sidan älven för att se om jag kan lura nån av fiskarna som vakar där. Men vinden ligger på lika hårt där och det är bara ca 20 minuter kvar innan vi blir hämtade.
Albin ropar på mig och säger att jag borde fiska på nån av fiskarna som vakar i närheten av honom.
Sagt och gjort så rör jag mig mot honom där han står på andra sidan.
Han lägger ut ett kast.
Den stora fisken han fiskat på i snart 3 timmar, den går upp och tar.
Mothugget sitter. Men nån sekund senare så ringlar linan ner på ytan.
Den lossnade.
Ångest.

Albin står förtvivlad på andra sidan och skriker, "6X och F-fly, det va det som krävdes."

Han låter mig fiska på den ena fisken som fortsätter vaka.
Jag gör ett kast, ser inte flugan. Fisken går upp och vakar.
Jag gör mothugg. Ingen fisk.
Inga fler vak.
Nån minut går.
Fisken går upp igen.
Jag lägger ut ett nytt kast.
Fisken går upp igen.
Jag gör mothugg.
YES!!!!

Den är bra. Det är en fin fisk. Den går tungt där ute i strömmen och Albin skyndar sig över för att agera håvmästare.
Nån minut går och sen håvar Albin min fisk.
En vacker, välskapt öring. Gul buk, hundratals prickar.

Med 10 minuter kvar så räddades ytterligare en dag.
The Last Minute Trout.

För att sammanfatta resan i sin korthet.
Vind.
Kyla.
Småfisk.
Halvklart.
Duggregn.
Stor öring.
Sol.
Dagsländor.
Stor öring.
Kärlek.

Vi är otroligt tacksamma allihopa att vi fick chansen att besöka Klimpfjäll på detta sätt, och det fantastiska umgänget vi haft nära oss.
Utomordentligt bra service från Hotell Klimpfjäll, Norr Helikopter, Hans och Micke.
Inte att förglömma, Markus och Emanuel.

Stort Tack! Det här gör vi om.
 

Nya flugmönster, nattsländor!

View fullsize

Sidan FLUGOR är nu uppdaterad med materialbeskrivningar till 3 nya mönster. Imitation av nattslända i 3 olika stadier. Nymf - Puppa - Slanda! 

Baetis!

View fullsize

Kolla in Baetis i de två olika stadierna Emerger och Dun. De två flugmönstren med materiallista under fliken FLUGOR.

Havsöringsfiske med Flajfishing Mike!

Här kommer ett gött inlägg från våran polare och team-fiskare Michael!
Följ honom på Instagram och Facebook!

---

View fullsize

Det är primetime att jaga öring på djupet under sommaren, vädret är behagligare än på våren, öringen är vrålstark och hugger riktigt bra, gör den inte det kan man lägga sig ner och sola , kanske ta ett dopp eller varför inte bara sätta sig och njuta med en kall öl. Sommaren på Bästkusten är i världsklass!

Jag har inte fiskat så mycket havsöring det här året som de andra åren. Jag la mycket fokus på havsöringen under april månad. Ett par enstaka pass i början av maj och sedan jagade jag brunöring i skogarna, harr i dalarna och gädda i kristallklart vatten. Nu är det juli månad redan, tiden flyger iväg och halva havsöringssäsongen har redan passerat, och inte förräns nu är jag tillbaka på kusten.

Jag har kört 3 st nattpass med en del fisk som har varit med och tuggat på zonkers och ytskrapare men dock har resultatet varit klent, den stora fisken som visade sig under nätterna förr verkar inte riktigt vara på plats i år. Däremot har jag hunnit med och testa 3 eftermiddagar fram tills kvällen med sjunklina på branta djupkanter. Resultatet har varit bra med nästan mer fisk över måttet än under.

Såhär gick det under gårdagens pass;
Jag och Richard Fröjdendahl tog oss ut till kusten igår eftermiddag. Öring på djupet stod på schemat. Runt 18 tiden var vi på plats efter lite gött käk och bilfärd. Vi började med att beta av 3m kurvan längs med en fin sträcka. Mycket tång och stora stenar är vad som gömmer sig under ytan på denna plats. Efter ca 5 kast, vid en sten 1m från land inne på grunt vatten står en fin öring som jag uppskattar kan ha varit runt 50cm som tar tag i min fluga och vänder men jag bränner den tyvärr. Kort därefter ropar Richard till, han har krokat en mindre men riktigt stark öring som tog en bit ut. Även jag landar en mindre öring och Richard landar en till innan vi gick utåt bland klipporna mot djupare vatten. Genast är jag i kontakt med öring på den nya platsen, här går berget rakt ner och in under. Båda fiskar på och vi dubbeldrillar varsin öring samt landar några öringar runt 35-40 på kort tid, men vi hade sett större individer kom upp från djupet.

Efter ca 15 minuters fiskande hade jag genom ett litet misstag efter en landad fisk lyckats få flugan att sätta sig i tången. Vattnet höll på att sjunka undan så tången på berget var några cm upp över vattenytan, o där satt flugan, fullt synlig men jag kunde inte nå den med händerna och jag drog lite lätt med tafsen o skarvknuten gick av som ett grässtrå. En gammal knut går av lätt, en liten påminnelse till mig själv! Lyckades dock få upp flugan med toppöglan på spöt och knöt på flugan på tafsen som var kvar. Slängde ut ett kast och har en liten öring som följer efter, jag stannar flugan en bit under ytan o dansar lite med den o ser på när öringen inte kan bestämma sig för om den skall hugga eller inte och helt plötsligt kommer en annan öring ut underifrån klacken ja står på och tar flugan precis framför fötterna på mig ca 1dm från land. Även den var riktigt stark och var mellan 40-45 cm.

Ett par kast senare gör jag samma sak med flugan, stannar den precis utanför en liten kant där hugget ofta kommer.
Det som är spännande här är att man ofta ser fisken när den tar flugan, tyvärr hade jag ingen öring bakom denna gång men en liten dans med flugan där innan man drar upp kan som sagt locka upp annan fisk som går förbi. 
Då, efter några sekunders dansande händer det, en riktigt fin fisk kommer ut underifrån klacken och tar flugan utan att tveka. Jag vet inte hur snabb en öring är, eller hur snabbt den kan accelerera och vända, men den där öringen hade förmodligen umgåtts med bonito! 
Ett av de snabbaste och coolaste öringhuggen jag skådat! Blixtsnabbt var den där och vände men tvärnitades av ett bestämt mothugg som satt som en smäck! 

En rusning hit, en rusning dit, ner på djupet upp mot ytan, den var överallt men undvek att hoppa som var till min fördel.
Efter en stund hittar den in tillbaka till där den kom ifrån. "Fan, fan, den kommer gå fast i tången under mig!" säger jag till Richard som står redo med håv och kamera. Ett par sekunder går "Helvete, den gick fast!!". Där satt den, fast i tången på berget. Flera meter över botten. Hade en säl varit i närheten hade middagen varit serverad!

View fullsize

Minuter passerade och öringen slutade kämpa, linan var bara spänd och jag hade tagit mig ut på en smal kant på berget som endast är tillgänglig vid lågvatten. Här är berget svart, en vattendroppe där kan göra att man förlorar fästet innan man hinner reagera och plumsar. I värsta fall, slå i huvudet och drunkna. Det var dock mitt enda alternativ, det eller att ta av mig kläderna och hoppa i. Jag har inte badat i havet på ett par år trots att ja spenderar mycket tid där. Men måste man så måste man. Denna gången slapp jag bada. Öringen kom loss tillslut. Den var helt utpumpad och flöt nästan med upp till ytan och gled in i håven utan problem. Jag bestämde mig för att avliva den. Den var 58cm på måttbandet och hade en mage rund som en boll. En riktig västkustgris!

View fullsize

Jag satte mig ner pustade ut efter fighten och tänkte på vilken förbannat bra tur jag hade haft. Bara några få kast mellan en riktigt kass tafs och en bra tafs samt att öringen satt fast i tången i ca 5min utan att släppa eller att tafsen rök. Man ska ha tur i livet!

View fullsize

Richard ställde sig på samma plats. Efter en stund går ja 15m bort och har en fisk runt 45cm som drar i flugan samtidigt som Richard ropar "Fisk!", "Mike! Fisk, 50+!" 
Jag vevar upp och går bort för att hjälpa honom, han sätter hård press på fisken som efter om och men letade sig in i håven och mättes upp till 53,5 cm. Vi stod där och bara skratta högt! Nu började det bli lite size på de som hugg.

View fullsize

Vi fortsatte fiska och ett par till fina fiskar mellan 45-50 kom upp men dessvärre hade huggen avtagit rejält och fisken tog nu väldigt väldigt djupt. Klockan började dock bli mycket, vi ville hinna med och handla lite innan vi stack hem och kände att det var dags att börja bege oss tillbaka till bilen. Vi gick nöjda bort mot bilen efter ytterligare en härlig dag på Bästkusten!

Försommar flugor!

Nu är sommaren på ingång och det kläcker i alla våra sjöar, åar och vattendrag. Det är tiden för torrflugefiske efter öring och regnbåge! Vi har nu uppdaterat sidan FLUGOR med några "måste" mönster att ha i asken. McGyver May, CDC Quill Mayfly och Frubber Fly!

Loop Opti Rapid + Backing och valfri enhands-lina!

Köp nya Loop Opti Rapid i vår butik och du får backing + valfri enhands-lina på köpet! Erbjudandet gäller de 5 första sålda rullarna! Skriv vilken lina du vill ha i kommentarsfältet vid beställning. Klicka här för att komma till butiken!

Nytt flugmönster, SSS - Simple Spey Shrimp

Kolla in flugmönstret och bindbeskrivningen under fliken FLUGOR eller klicka här

Fototävling på Instagram!

Nu kör vi en Instagramtävling där du har chansen att vinna en Between Castz Hoodie och t-shirt!

Allt du behöver göra för att delta är:
Ladda upp din bästa flugfiske bild på Instagram och tagga bilden med @betweencastz
Som bild text skriver du, detta är mitt bidrag i #betweencastz fototävling.

Tävlingen håller på fram till söndagen den 30:e April 15:00. Då väljer vi ut en vinnare och repostar bilden och ditt konto! Lycka till!

Nytt flugmönster, Zonker Wrasse

Nu finns det ett nytt flugmönster, Zonker Wrasse med bindbeskrivning och material under fliken FLUGOR 

View fullsize

Nytt flugmönster, Dot Fry

Under våren kan vikarna fyllas med små fiskyngel.  Havsöringen kan då bli selektiv och rata alla andra flugor. Då är det gött att ha ett litet yngel i asken! Kolla in flugan och materialbeskrivningen här

Den Magiska Premiären

För oss havsöringsfiskare som bor på Västkusten så är den 1 April alltid ett magiskt datum, då det är en ny säsong som sätter gång för oss.
Vi har tyvärr inte den turen att vi kan fiska året om pågrund av några gamla förlegade regler.
Det behöver man ju inte gå in på mer än så. Men det hade varit otroligt mycket fördelar för alla inblandade. Även öringen.

LÖRDAG

Jag/Jon och Lucas hade bestämt att vi skulle sällskapa under premiärdagen med Oskar och Robin. Vi hade bestämt att vi skulle utbyttja Lucas båt, som skulle kunna göra så vi kunde transportera oss enkelt och snabbt mellan alla olika platser vi hade spanat in.
Vi va mer eller mindre redo och på plats i vattnet vid 07.00.
Och man märkte av spänningen mellan oss alla.
Nu gäller det.

Första stoppet så hände det inte så mycket, utan vi försökte fiska av det snabbt.
Men är fisken hemma så brukar det märkas nästan direkt.
Så vi fortsatte till plats nr 2, där vi nästan direkt va i kontakt med fisk.
Lucas hade först ett bra hugg och strax därefter så krokar han en blank liten öring.

Vi hade släppt av Oskar och Robin så dom kunde fiska av närmare stranden, medans jag och Lucas sakta driftade en bit utanför.
Oskar hojtar till efter en kort stund efter Lucas fått sin fisk, och han drillar upp en öring i ungefär samma storlek.
Vi har några fler kontakter och får nån enstaka mer fisk, men åker sedan vidare.

Vi möttes av dimma på varje plats vi besökte och det kändes som fisken hade reagerat och blivit lite bråkiga, för fisken uteblir på många av ställena vi fiskar av.
Våran kvartett tänker på samma sätt och rör oss mycket under fisket, så vi letar vidare.
Under våran båtfärd så avnjuter vi frukost och kaffe.
Jag fick äran att laga frukost till oss, så jag bjöd på mackor med fikonmarmelad, Prosciutto, Ruccola och Brieost. Det är viktigt med god mat.
 

I ett större sund hittar vi vakande fisk, och jag krokar på min första fisk för dagen.
Det är alltid en lättnad att få en fisk, och man fiskar mer avslappnat.
Vi rör oss vidare och hittar lite mer vakande fisk en bit bort, och nu blir jag och Robin som vadfiskar medans Lucas och Oskar nöter på i båten.
Jag har lite flyt och hittar mer vakande fiskar och tar först 1 fisk, och sen även 4 stycken till en stund därefter.

Efter ett par timmars fiske utan någon större framgång så bjuder Robin på en fantastiskt bra lunch med pasta och köttfärsås. En energigivande måltid som behövs när man ska fiska långa dagar. Men trots våran nya energi och jakt på mer fisk så händer inte så mycket mer på våra nya platser, utan vi bestämmer oss för att åka tillbaka till dit vi hade lite vakande fisk tidigare.
Oskar är den som hittar fisk och plockar ett par snabba, men även Robin lyckas äntligen hitta en fisk.

Dimman har blivit värre och vi ser knappt 50 meter fram, och även blåsten har tilltagit så efter nästan 12 timmars fiske så bestämmer vi oss för att vara nöjda.
Nu är säsongen äntligen igång, och vi alla hade fått fisk.

SÖNDAG

Klockan 05.15 ringer alarmet på min mobil.
Då har jag fått ligga vaken ett par gånger under natten och lyssnat på min vän Peters snarkande. Men ändå lyckats få rätt många timmars sömn.
Kaffe och lite morgontjöt innan vi blir upphämtade av Sebastian, och vi hämtar även upp Henrik och åker ut till kusten.

Det känns varmare och det är knappt någon vind när vi kommer ut till hamnen där Henriks lilla gummibåt ligger med myspunka.
Vi bytar om och packar allt i den lilla båten och åker sen ut till en fin liten ö.
Kaffe och taktiksnack innan vi delar upp oss två och två.
Trots att det känns riktigt "gubbhett" som vi brukar säga så uteblir fisken som vi hoppats på runt ön.

Foto: Sebastian Johansson / Frenzy Flyfishing

Efter nån timmes fiske åker vi vidare och fiskar av insidan på en annan ö där vi sett lite vakande fisk. Sebastian får ett rejält hugg efter ett par minuter men missar fisken.
Jag försöker va lite smart och ställer mig innanför Sebastian i hopp om att lyckas få nån av fiskarna som vakat längre ut. Jag lyckas även vada en bit ut från själva stranden och får efter ett tag ut ett riktigt bra kast och krokar en mindre öring.
Sen händer inte så mycket mer och vi rör oss till en ny plats där dom hade haft en del kontakter dagen innan, men här blev det mer kaffe och fika än just fisk.

Nu har solen börjat titta fram och värma upp både oss och en vik längre in, så vi bestämmer oss för att se om vi kan hitta lite fisk i det grundare vattnet.
Vi är nästan helt säkra på att det mest troligt bara kommer vara färgad fisk, men vi är lite "fisk-kåta" och har bara nån timmes fiske kvar innan vi ska avsluta.
Sagt och gjort så åker in till viken och redan innan vi börjat fiska så skrämmer Henrik en stor fisk som simmar ut från strandkanten.
Det lovar gott.

Vi ställer ut oss med jämna mellanrum och börjar fiska av området.
Jag knallar en bit bort och fiskar samtidigt som jag rör mig ett par steg åt gången för att snabbare fiska av området och hitta fisk.
Rätt som det är så ser jag ett vak en bit ut och får ut flugan en bit från vaket, och snabbt därpå så krokar jag på en fisk.
Jag fortsätter va i kontakt med fisk i nästan varannat kast, och efter en kort stund har jag fått 9 fiskar i varierad storlek och färg.
Jag krokar på en bättre fisk och ber Peter komma och ta en bild eller två.
En färgad, halvstor hanfisk en bit över 50 cm i håven.
Det får ändå duga.
 

Peter ställer sig ett par meter från mig och vi har sedan ett kort race på en halvtimme innan fisket dör ut.
Vi åker hemåt och nästan alla av oss är nöjda, utom Henrik som tydligen tappade en rejält stor fisk en stund innan.
Jag kan förstå frustrationen. Men ja, dom finns kvar där och vi har en lång säsong framför oss.

Vi hade bra fisk på framförallt räkmönster hela helgen, bland annat Pesudo Shrimp.
Du hittar mönstret här Pseudo Shrimp


På väg hem får jag ett meddelande av en bekant/kund som bundit upp ett gäng SFH - Shimmer Fringe Herring nån dag innan premiären.
"Grymt bra mönster. 5 fiskar igår, och 8 st imorse. 2 på 50, 1 på 55 och en fisk 60 cm."
Här är en Step by Step på flugan.

Nytt flugmönster, PT-Scud

Nu finns det ett nytt flugmönster under fliken FLUGOR. Med step by step video hur du binder en riktigt giftig märla!

Nytt flugmönster, SHF - Shimmer Fringe Herring

När jag binder dom flesta av mina fisk-imitationer för havsöring så vill jag ha material som är mjuka och ger mer liv i flugan. Så även när jag binder räkor. Personligen så tycker jag tex att just tunnare fibrer ger just mer liv än tjockare. Man får fortfarande en trevlig transparens i flugan. Jag ser att det är många som binder mindre fiskimitationer med styvare material som tex Ripple Ice Fiber, som jag tycker är ett bra material. Men som lämpar sig bättre till större fiskimitationer för tex gädda. Ett material som Shimmer Fringe som jag bundit dessa sillar med är enligt mig otroligt mycket mer levande. Men testa er fram! Finns en Step By Step-video längst ner.

View fullsize

Material
Krok: Gamakatsu F314 storlek 2
Bindtråd: Textreme 6/0 White
Vinge/Kropp: Ice Dub Shimmer Fringe - Minnow Mix Pearl / Peacock Green / Peacock Eye
Huvud: Epoxy Eyes Pearl 5,5mm - Deer Creek UV

Hej och välkommen till Between Castz!

Det här är det första inlägget om oss på Between castz! Här kommer vi skriva om vad som händer i flugfiske Sverige. Om nya intressanta prylar, flugbindningsmaterial, annat kul och nytt inom flugfiske!

Till exempel har vi lagt upp lite sköna flugmönster och "step by step" videos under fliken FLUGOR.
Där kommer vi fylla på med mönster som kan vara intressanta oavsett om du binder flugor för kusten, skygga brunöringar eller hungriga gäddor.

Meningen med Between Castz är att försöka fylla en funktion som inspirerar dig som flugbindare och flugfiskare. Vi kommer hela tiden förnya sidan och ha en levande plattform där du kommer finna inspiration och få tips för ditt flugfiskeintresse. 

Webbshopen kommer fyllas på med fler intressanta produkter för att driva ditt intresse för flugbindning och flugfiske framåt.

Flugfisket är vår livsstil, och det fortsätter även mellan kasten, så vi hoppas att ni kommer följa oss på detta forum.

Vi som driver sidan är Jon, Daniel och vi har även fått stor hjälp från vår vän Lucas från Flugfiskebloggen.

Följ oss också på Instagram, Facebook och Youtube!

View fullsize