Havsöringspremiär Skåne 2018

Äntligen går vi mot ljusare tider

 

Då var tiden äntligen kommen, dagarna är längre än nätterna och Havsöringen är återigen lovlig att fiska efter. Gränsen går vid Kullens fyr, söderöver är fisket tillåtet. För oss Göteborgare innebär detta förvisso ett par timmars körning men efter att ha suttit och suktat vid bindstädet hela hösten är det en fröjd att återigen få känna spänningen krypa på en ju närmare man kommer fiskeplatsen. 

Vi hade planerat en premiärtur till Skåne 2/1. Våra fisketurer föregås nästan alltid av meningsskiljaktigheter, framför allt är avresetiden ett hett debattämne. Jag (Toni Asmar) vill alltid ligga och snooza i sängen medans Mikael Wikhager vill vara den som väcker tuppen. Jonas Wikhager är lite mer diplomatisk och lägger sig någonstans mittemellan. Mikael vill få ut så mycket fisketid som möjligt av varje tur och propsade på att åka så tidigt som möjligt, hade han fått bestämma hade vi förmodligen åkt redan 04.00. Hur som helst enades vi om att vara färdiga för avfärd 06.00, på tok för tidigt för mig men jag gav med mig till slut, jag hade väl en liten förhoppning om att nån av gubbarna skulle försova sig.

Efter en ytterst orolig natts sömn går jag upp 05.00. Allt är packat under gårdagen så det blir lite frukost och mycket kaffe i väntan på att grabbarna plockar upp mig, morgonhumöret är uruselt! 06.00 knackar det försiktigt på dörren, snabbt in med utrustningen i bagaget och sen in i bilen, får sitta i baksätet till mitt stora förtret (förbannade Mikael). Efter en timmes körning går det nästan att ta på spänningen i bilen, flugor plockas fram och fiskeplatser diskuteras. Planen är att börja på den sydligaste platsen och fiska oss norrut. 

När vi väl är framme är tröttheten som bortblåst, den halvunkna doften av hav och tång är som ambrosia för oss. Vattenståndet är relativt högt och det är ebb vilket gör att det rör på sig lite. Vi skyndar oss med att byta om och rigga utrustningen, Micke tar som vanligt längst tid på sig.  Vi börjar gå ut på revet och jag beskriver revet utifrån hur jag känner till det och den information jag fått av lokala fiskare. 

  Jag beskriver den första platsen för Micke, ett rev med ett intressant ”badkar” på ena sidan och stenig botten på andra. Micke ser en sten som han tycker ser ut som en hotspot. Oj vad rätt han hade!

Jag beskriver den första platsen för Micke, ett rev med ett intressant ”badkar” på ena sidan och stenig botten på andra. Micke ser en sten som han tycker ser ut som en hotspot. Oj vad rätt han hade!

  Micke går ut på den första hotspoten och tänker fiska sig fram till en sten som han har sett ute i vattnet. Jag och Jonas går vidare en bit varpå jag hör Micke muttra ”är det en sån j-vla dag”, tittar tillbaka och ser att löslinan redan har trasslat sig för honom. Jonas börjar fiska av närmast stranden och tar ett steg ut för varje kast han lägger, själv fortsätter jag längst ut på revet och lägger njutningsfullt ut mitt första kast för säsongen. Jag tittar tillbaka på mina vänner för att se om det är tillräckligt ljust för att föreviga ögonblicket och konstaterar förvånat att Micke har spöböj, i knädjupt vatten. Det plaskar i ytan och Jonas går dit för att fotografera och hjälpa till med håvningen. Jag fortsätter att fiska av min plats. Efter att ha fiskat av platsen noggrant tittar jag till kompisarna igen och ser att Micke fortfarande drillar fisken, spöt har en riktigt djup böj och något stort vältrar sig i ytan. Jag vevar snabbt in och börjar gå mot dem samtidigt som jag frågar om det är en bra fisk. Micke ropar att det förmodligen är ett PB, jag ökar farten. När jag är framme vid dem plockar jag instinktivt fram håven för att hjälpa till med håvningen, Jonas tittar på mig med ett flin och säger ”den där lilla håven kommer du inte långt med”, han räcker mig en större håv och ber mig hjälpa Micke med håvningen medans han fotar. 

 

  Jag inser snabbt att håven jag fått av Jonas inte kommer att göra någon nytta

Jag inser snabbt att håven jag fått av Jonas inte kommer att göra någon nytta

  När jag ser fisken utbrister jag chockat ”det är för f-n ett j-vla monster”. Fisken vältrar sig i vattnet och jag fortsätter babbla osammanhängande om hur stor fisken är tills Jonas säger ”Toni håll käften för f-n!!! Gör honom inte mer nervös än vad han redan är”. Jag återfår lite självkontroll och börjar fundera på hur fisken skall landas. Jag säger åt Micke att håven är för liten och vi bestämmer att försöka taila den. Micke backar sakta mot grundare vatten. Jonas fotar och jag positionerar mig så gott jag kan. Fisken simmar lojt runt och vid ett tillfälle tar den en lov runt mig samtidigt som jag hör Micke utbrista ”Nej, nej, nej!!!”, som tur är slipper vi trassel. Efter ytterligare en stund hamnar fisken i ett perfekt läge framför mig, jag kör ner handen i vattnet och greppar den i särklass grövsta sjärtspole jag nånsin hållit i. Mickes lina har slakat och jag hör nåt otydligt om att det kommer att gå åt fanders. ”Jag har den och den är stooooor” säger jag.  

Micke pustar ut, Jonas kamera smattrar och jag börjar fundera på nästa problem, min vänsterarm. I somras lyckades jag med konsten att slita av bicepssenan från fästet i underarmen. Det tar fasligt lång tid att rehabilitera och i dagsläget får jag träna med max fem kilo, denna fisk är bra mycket tyngre! Jonas vill fotografera men jag säger ”vette f-n om min arm håller för detta, vi skiter i det”. Upp med fisken på stranden, lyckan är total! Kramkalas och highfives i rasande takt. Nu kommer den första stora frågan, vad ska vi göra med fisken?! Micke funderar en stund och säger sen att ”även om det gör ont i själen vill jag behålla fisken”. Micke vill föreviga den genom konservering/avgjutning. Fisken avlivas snabbt och sen börjar fotograferingen. Micke mäter fisken till 92cm, ingen av oss tror våra ögon, Micke mäter igen och en gång till för säkerhets skull. Den är verkligen 92cm lång!!! Undrar hur mycket den väger?! De fjuttiga vågar vi har med räcker inte till på långa vägar. En lokalbo kommer förbi och konstaterar att det är en stor fisk, frågar om han får ta kort på den och skicka till frun. 

IMG_0874.jpg

Jag tar ett kort med mobilen och lägger upp på instagram, facebook, skickar vidare på messenger, Micke  ringer en kompis som varit längre söderut och uppdaterar honom och Jonas fortsätter fotografera. Jag och Micke konstaterar snabbt att detta var värt varenda sekunds missad sömn, hahahahaha!!!

  En chockad fångstman med sitt livs fisk!

En chockad fångstman med sitt livs fisk!

Som gammal basketspelare har Micke åtskilliga gånger sett pensionerade spelares tröjor hissas upp i taken. Han bestämmer att Pattegrisen som fisken föll för har gjort sitt och numera förtjänar  att pensioneras, knipsar av den och lägger den i en liten plastficka. Den skall få en alldeles egen liten monter i det Wikhagerska hemmet, helt rätt tycker jag och Jonas. 

  Den snart pensionerade pattegrisen poserar med sin fångst.

Den snart pensionerade pattegrisen poserar med sin fångst.

  Pattegrisen med fluo orange ögen är Mikaels ”go to” fluga. Han binder den oftast på Gamakatsu f314 strl 4 och försöker hålla den mellan 8-9cm lång.

Pattegrisen med fluo orange ögen är Mikaels ”go to” fluga. Han binder den oftast på Gamakatsu f314 strl 4 och försöker hålla den mellan 8-9cm lång.

Micke är så tagen av stunden att han sätter sig ner en stund, jag och Jonas har fått blodad tand och börjar fiska igen. Jonas fiskar av en ny del av revet och får inom kort på en fin fisk. Den bjuder upp till kamp men Jonas pressar den hårt och kan efter en kortare fight håva en fin fisk som säkerligen är över 55cm, men som i sammanhanget ser ganska liten ut. Efter några snabba kort får den simma tillbaka. Vi fiskar på en stund till men inget mer händer. 

  Jonas med en "liten" 55+ fisk som får simma tillbaka.

Jonas med en "liten" 55+ fisk som får simma tillbaka.

Vi beslutar oss för att ta en paus och går tillbaka till bilen. En kaffe och smörgås värmer gott, även om solen tittar fram är det ju trots allt den andra januari. Mickes telefon går varm, vänner och bekanta ringer och vill veta hur mycket fisken väger. Plötsligt inser vi att vi inte har vågar som räcker till för uppgiften. En lokal fiskare, som nästan trillar baklänges när han får se fisken, tipsar om en närliggande matvarubutik. Micke och Jonas åker iväg för att väga fisken medan jag gör lokalbon sällskap ut till revet igen. Måste få fisk!!!

Tyvärr händer inte mycket mer på revet och en viss frustration infinner sig hos mig. När Micke och Jonas kommer tillbaka bestämmer vi för att byta plats, helt enligt vår ”gameplan”. Vi åker vidare till nästa rev, samma rev som jag tog en fin öring på förra året. Tyvärr är min tänkta fiskeplats upptagen av två fiskare och tur är väl det. Jag går ut i vattnet en bit ifrån dem och fiskar i motvind, det ser galet hett ut men någon fisk syns inte till. Bestämmer mig för att byta fluga innan jag fiskar av resten av platsen. En enkel Kobberbassen knyts fast på tafsen, denna fluga har jag tagit mycket fisk på. Efter några kast och lite sidledsförflyttning känner jag hur det rycker tag i flugan. Missar tyvärr mothugget och muttrar något barnförbjudet. Lägger ytterligare ett par kast och PANG! känner det där förlösande hugget och fisken sitter. Jag ropar på Jonas för att få hjälp med att föreviga ögonblicket. Efter en relativt kort och odramatisk fight kan jag håva en 50-fisk, lite mager och något färgad. Jonas tar ett par kort och fisken får simma vidare.

IMG_0887.jpg

Nu kan jag fiska avslappnat och passar på att njuta av det fina vädret en stund. Vi fortsätter att fiska av hela platsen utan att något mer händer. Fiskarna som var på plats före oss visade sig vara bekanta från Göteborg, de hade inte känt något alls. Det har blivit eftermiddag och vi beslutar att byta plats igen för att hinna fiska av våra tänkta fiskeplatser för dagen. Gott humör i bilen och vi passar på att kolla olika sociala medier. Vi får några goda skratt då vi läser vissa kommentarer som tex. ”Grattis, nu har du nog varvat spelet”. Lagom till att vi kommer fram till nästa plats ringer Mickes telefon, Fiskejournalen vill göra en kort intervju. Jag och Jonas går ut och konstaterar att det blåser bra mycket mer på denna plats. Utsidan av revet vi fiskar är svårfiskad i och med vinden och tidvattnet som börjar stiga. Vi funderar en stund på att åka vidare men bestämmer att vi fiskar oss tillbaka. Efter bara några kast hugger det, en ettrig mindre öring först för mig. Kort därefter hugger en bättre fisk, en blank och fet öring som fjällar ordentligt. En kort stund funderar jag på att låta den få en date med grillen där hemma men beslutar att låta den simma tillbaka. Jonas får på en hyfsad fisk som också får gå tillbaka. Micke, som är klar med intervjun har anslutit och får på dagens minsta. Det är lite action en stund men dagen börjar ta ut sin rätt. Det är lite ruggigt i luften när vi avslutar, 8 fiskar upp varav 4 är över 50cm och med monstret på 92cm i topp.

  Toppkondition

Toppkondition