Det är primetime att jaga öring på djupet under sommaren, vädret är behagligare än på våren, öringen är vrålstark och hugger riktigt bra, gör den inte det kan man lägga sig ner och sola , kanske ta ett dopp eller varför inte bara sätta sig och njuta med en kall öl. Sommaren på Bästkusten är i världsklass!
Jag har inte fiskat så mycket havsöring det här året som de andra åren. Jag la mycket fokus på havsöringen under april månad. Ett par enstaka pass i början av maj och sedan jagade jag brunöring i skogarna, harr i dalarna och gädda i kristallklart vatten. Nu är det juli månad redan, tiden flyger iväg och halva havsöringssäsongen har redan passerat, och inte förräns nu är jag tillbaka på kusten.
Jag har kört 3 st nattpass med en del fisk som har varit med och tuggat på zonkers och ytskrapare men dock har resultatet varit klent, den stora fisken som visade sig under nätterna förr verkar inte riktigt vara på plats i år. Däremot har jag hunnit med och testa 3 eftermiddagar fram tills kvällen med sjunklina på branta djupkanter. Resultatet har varit bra med nästan mer fisk över måttet än under.
Såhär gick det under gårdagens pass;
Jag och Richard Fröjdendahl tog oss ut till kusten igår eftermiddag. Öring på djupet stod på schemat. Runt 18 tiden var vi på plats efter lite gött käk och bilfärd. Vi började med att beta av 3m kurvan längs med en fin sträcka. Mycket tång och stora stenar är vad som gömmer sig under ytan på denna plats. Efter ca 5 kast, vid en sten 1m från land inne på grunt vatten står en fin öring som jag uppskattar kan ha varit runt 50cm som tar tag i min fluga och vänder men jag bränner den tyvärr. Kort därefter ropar Richard till, han har krokat en mindre men riktigt stark öring som tog en bit ut. Även jag landar en mindre öring och Richard landar en till innan vi gick utåt bland klipporna mot djupare vatten. Genast är jag i kontakt med öring på den nya platsen, här går berget rakt ner och in under. Båda fiskar på och vi dubbeldrillar varsin öring samt landar några öringar runt 35-40 på kort tid, men vi hade sett större individer kom upp från djupet.
Efter ca 15 minuters fiskande hade jag genom ett litet misstag efter en landad fisk lyckats få flugan att sätta sig i tången. Vattnet höll på att sjunka undan så tången på berget var några cm upp över vattenytan, o där satt flugan, fullt synlig men jag kunde inte nå den med händerna och jag drog lite lätt med tafsen o skarvknuten gick av som ett grässtrå. En gammal knut går av lätt, en liten påminnelse till mig själv! Lyckades dock få upp flugan med toppöglan på spöt och knöt på flugan på tafsen som var kvar. Slängde ut ett kast och har en liten öring som följer efter, jag stannar flugan en bit under ytan o dansar lite med den o ser på när öringen inte kan bestämma sig för om den skall hugga eller inte och helt plötsligt kommer en annan öring ut underifrån klacken ja står på och tar flugan precis framför fötterna på mig ca 1dm från land. Även den var riktigt stark och var mellan 40-45 cm.
Ett par kast senare gör jag samma sak med flugan, stannar den precis utanför en liten kant där hugget ofta kommer.
Det som är spännande här är att man ofta ser fisken när den tar flugan, tyvärr hade jag ingen öring bakom denna gång men en liten dans med flugan där innan man drar upp kan som sagt locka upp annan fisk som går förbi.
Då, efter några sekunders dansande händer det, en riktigt fin fisk kommer ut underifrån klacken och tar flugan utan att tveka. Jag vet inte hur snabb en öring är, eller hur snabbt den kan accelerera och vända, men den där öringen hade förmodligen umgåtts med bonito!
Ett av de snabbaste och coolaste öringhuggen jag skådat! Blixtsnabbt var den där och vände men tvärnitades av ett bestämt mothugg som satt som en smäck!
En rusning hit, en rusning dit, ner på djupet upp mot ytan, den var överallt men undvek att hoppa som var till min fördel.
Efter en stund hittar den in tillbaka till där den kom ifrån. "Fan, fan, den kommer gå fast i tången under mig!" säger jag till Richard som står redo med håv och kamera. Ett par sekunder går "Helvete, den gick fast!!". Där satt den, fast i tången på berget. Flera meter över botten. Hade en säl varit i närheten hade middagen varit serverad!
Minuter passerade och öringen slutade kämpa, linan var bara spänd och jag hade tagit mig ut på en smal kant på berget som endast är tillgänglig vid lågvatten. Här är berget svart, en vattendroppe där kan göra att man förlorar fästet innan man hinner reagera och plumsar. I värsta fall, slå i huvudet och drunkna. Det var dock mitt enda alternativ, det eller att ta av mig kläderna och hoppa i. Jag har inte badat i havet på ett par år trots att ja spenderar mycket tid där. Men måste man så måste man. Denna gången slapp jag bada. Öringen kom loss tillslut. Den var helt utpumpad och flöt nästan med upp till ytan och gled in i håven utan problem. Jag bestämde mig för att avliva den. Den var 58cm på måttbandet och hade en mage rund som en boll. En riktig västkustgris!
Jag satte mig ner pustade ut efter fighten och tänkte på vilken förbannat bra tur jag hade haft. Bara några få kast mellan en riktigt kass tafs och en bra tafs samt att öringen satt fast i tången i ca 5min utan att släppa eller att tafsen rök. Man ska ha tur i livet!
Richard ställde sig på samma plats. Efter en stund går ja 15m bort och har en fisk runt 45cm som drar i flugan samtidigt som Richard ropar "Fisk!", "Mike! Fisk, 50+!"
Jag vevar upp och går bort för att hjälpa honom, han sätter hård press på fisken som efter om och men letade sig in i håven och mättes upp till 53,5 cm. Vi stod där och bara skratta högt! Nu började det bli lite size på de som hugg.
Vi fortsatte fiska och ett par till fina fiskar mellan 45-50 kom upp men dessvärre hade huggen avtagit rejält och fisken tog nu väldigt väldigt djupt. Klockan började dock bli mycket, vi ville hinna med och handla lite innan vi stack hem och kände att det var dags att börja bege oss tillbaka till bilen. Vi gick nöjda bort mot bilen efter ytterligare en härlig dag på Bästkusten!
