Flyfish Klimpfjäll 2017

För ett par månader sen fick jag ( Jon ) ett erbjudande att följa med ett härligt gäng upp till Klimpfjäll. Innan dess hade jag aldrig direkt hört talas om just Klimpfjäll eller ens fisket i närheten, så jag försökta forska lite i ämnet och fick även lite info från bekanta som varit i området.
Just den här resan så skulle det bli en typ av upptäckar-expedition för att se hur fisket är i området, så det va ett gäng med kvalité som skulle försöka lura upp dom största fiskarna.

Ett par dagar innan resan upp så fick jag reda på att det var jag, vår Team-fiskar Albin Löfqvist, Tim Andersson, Peter Danielsson, Emil Westrin och Frederik Lorentzen. Väl uppe på plats skulle vi möta upp Hans Jonsson och Michael Eldborn som hade ordnat upp allt inför resan.
Vi skulle bland annat bo på utmärkta Hotell Klimpfjäll, och få förstklassig service från Norr Helikopter som skulle flyga ut oss till några olika platser.



Jag, Albin, Tim och Peter åkte upp tillsammans och det va svårt att inte prata om flugmönster, fiske och våra förväntningar på själva resan.
Det finns alltid en spänning över att åka ett gäng vänner och fiska i nya vatten tillsammans.
Att just få tillgång till lite vatten som är mer eller mindre ofiskade, gjorde det hela mer intressant.
Visst, man vet aldrig hur fisket är på en sån plats. Det kan vara likamed noll, men även chans att kanske ta sin livs fisk. Det är just det som gör det hela till ett Äventyr Light.

Vi möts upp på Vilhelmina Flygplats och åker sen vidare till Klimpfjäll där vi får en god måltid och går igenom lite kartor och försöker planera lite hur vi ska lägga upp närmsta dagarna.
Många koppar kaffe, och många blåa streck som ringlar sig på bordet. Vart vill man inte åka?
Planen är iaf att vi ska besöka ett större vatten ca 5 mil från själva Klimpfjäll där vi ska undersöka systemet mellan flertalet stora och medelstora vatten.
Att det kommit upp en öring på 62 cm för ett par år sen, väcker såklart ett intresse.
Men vi är så otroligt taggade så vi bestämmer oss för att besöka ett strömmande vatten i närheten redan första kvällen. Det är otroligt högt och kallt vatten i området, men vi lyckas få en del fisk både på torrt, nymfer och streamers.

Dagen efter är det utflygning med Norr Helikopter där våran eminente pilot Perra skulle köra oss ut i två grupper till vårat camp.
Väl på plats har vi landat vid en stor sjö, där vi redan har ett camp uppsatt och vi sätter även upp en extra kåta då vi är sammanlagt 9 personer.

 


Våra kockar Marcus och Emanuel fixar en stabil måltid och vi äter upp rätt snabbt för att kunna komma iväg ner i det mer strömsatta systemet där vi hoppas på att kunna få kontakt med fisk.
Att vi dessutom har tillgång till två båtar förenklar det otroligt mycket.



Jag, Emil och Frederik lyckas få den felfria och snabba båten och är först på plats.
Vi vandrar ner över en kulle och tänker att vi börjar fiska utloppet på den första strömmen, som leder ut i en mindre sjö. Vi ser direkt några mindre vak och det känns faktiskt hett.
Emil fiskar av utloppströmmen och det hugger direkt, men han lyckas inte kroka den.
Dock säger han att det känns som mindre fisk, och ett par kast senare så får han en 20-centimeters öring.
Tyvärr så fortsätter kvällen på samma sätt, trots att vi såg nån enstaka större fisk som både vakade och hoppade långt ut i sjön. Vi lyckas endast kroka mängder med mindre fisk och även några abborrar. Det är dock otroligt vackra öringar vi får, mörka och mystiska med utspridda fläckar som gör dom väldigt unika i färgsättningen. Det får en att vilja se hur en 2-kilos skulle se ut.



Efter ett par timmar så beger jag, Emil och Frederik oss tillbaka till campet och känner att vi är värda några munnar whiskey. Vilket slutar med att whiskeyn faktiskt hinner ta slut innan det andra gänget kommer tillbaka.
Men vi löser antalet världsproblem och får en god natts sömn.



Vi flyger hem lite tidigare än planerat för att vara så effektiva som möjligt och ta oss till ett nytt vatten senare på eftermiddagen, då vi ska undersöka ett sjösystem där Hans tidigare fått en del fin fisk.
Tyvärr måste både Emil och Frederik lämna oss, så vi kramas hejdå innan vi andra åker norrut strax därefter.
Ett par kilometers vandring så är vi framme vid ett väldigt stort och spännande sjösystem, med mindre tjärnar/tarmar, där kortare strömmar rinner emellan.
Det ska finnas både röding och öring i det kristallklara vattnet, men det är kallt och blåser säkert närmare 10-12 sekundmeter. Från nordväst...
Nån timmes fiske utan framgång, så vi tar skydd av en kulle för att bli serverade en fantastisk fjällkebab.
Mätta och ändå vid gott mod så försöker vi ge fisket nån timme till, och där faktiskt Tim får en mindre öring som vakar inne bland lite vass i en lävik.
Och vinder lägger sig en kort stund, och direkt börjar en ny fisk vaka en bit nedströms i systemet och jag riggar om från nymf till torrt. Men tyvärr hinner vinden komma tillbaka och fisken slutar vaka.

Med tunga steg går vi tillbaka till bilen. Man känner sig otroligt besviken på vädret och dom dåliga förhållandena som gör det otroligt svårfiskat. Speciellt med tanke på att vi såklart vill leverera när vi väl får chansen att besöka ett sånt här vackert ställe.
Vi är bekymrade och vet inte riktigt hur vi ska göra dagen efter.
Det ska tydligen iallafall bli lite bättre väder och vinden ska även lägga sig framåt kvällen.
Vi känner att det är läge att räkna bort strömmarna för tillfället och hoppas på att vattnet ska sjunka undan lite, så vi hittar en stor sjö över på norska sidan där det ska finnas öring och röding i okej storlek.

Morgonen därefter så är molnen fortfarande grå när vi flyger ut.
Väl på plats känns det dock bättre, med sydliga/västliga vindar i lägre hastighet.
Värmen tränger igenom när vi rör oss mot inloppet till sjön, och försiktigt så delar några moln på sig och låter solen titta fram.
Vi möts av en medelstor ström, med gin-klart vatten och där på andra sidan, så är det faktiskt helt lä.
Där borde det stå fisk säger vi nästan i kör, innan vi bestämmer oss för att gå över ån och sätta oss i en bra placering så vi kan se upp över den ostörda ytan. Och dricka kaffe, såklart.

Tyvärr så vill ingen fisk visa sig, och vi bestämmer oss för att kolla över området en bit upp i själva sjön där det bildas flertalet vikar.
Nästan direkt på plats i första viken så skriker Hans till, "-VAK!!"
Han lägger något kast och får kort därefter en mindre fisk.
Albin fortsätter norröver, medans dom andra också sprider ut sig.
Jag står kvar och knyter på en av mina favoritnymfer för att snabbt fiska av viken.
Får kontakt med fisk direkt och fångar ett fåtal mindre öringar.

Jag tänker att det borde stå lite större fisk längre ut i viken där den breder ut sig mot sjön.
Fiskar metodisk av första delen av viken då jag ser att Tim och Peter står på andra sidan viken och börjar fiska av den. Tim hojtar till att han har en bättre fisk på, och Peter skyndar mot honom.
Jag kan inte se fisken på hållet jag står, men han fightar den ett längre tag, så jag hoppas på att det är en fin fotofisk. För det är det vi vill ha. Fina bilder på fin fisk.

Tänker för mig själv, "Nu får det va slut på mesandet. Nu åker streamer-spöet fram."
Stor fisk i dom här områdena behöver mer mat och drar sig oftast inte för att ta en stor fluga som serveras. Jag hade bundit upp några lättare ledade streamers som passar för mitt Loop Cross SX #7, och med en Opti Coaster så lyckas jag fiska nån decimeter under ytan.
Det påminner väldigt mycket om havsöringsfisket jag bedriver på västkusten.
Snabbt och effektivt fiske där jag lägger ett kast, rör mig ett par steg medans jag fiskar in flugan.
Och i tredje, kanske fjärde kastet så blir det ett brutalt hugg nästan direkt flugan landat.
Känner att det inte är någon jätte, så drillen blir rätt lugn och strax därefter så ligger det en vacker fjällöring i håven. En absolut godkänd fisk. Jag är lycklig.
Jag fortsätter nöta med streamers, men utan framgång.



Några timmar går och vinden lugnar sig i takt med att solen tränger fram genom dom fåtal molnen som finns kvar på himlen.
Vi hinner ta en god lunch, och jag tar även behaglig powernap på närmare 1,5 timme.
Fler och fler fiskar vakar, och streamerspöet byts ut mot mitt Cross S1 klass 5.
Jag får några fiskar på torrt, och jag ser en bättre fisk som gör ett vak ca 15 meter ut i ena viken jag fiskar av.
Ett kast, väntan. Fisken tar. Och direkt rusar den med full kraft utåt, linan försvinner från rullen, backingen likaså.
Vad är det jag krokat på? Tänker jag för mig själv.
Sakta men säkert får jag in fisken, den gör nån mer rusning och har en otrolig kraft.
Men väl inne vid strandkanten så håvar jag en fisk på ca 5-600 gram.
Den satte fart på hjärtat och tackar den för det innan jag släpper iväg den.

Tiden börjar närma sig hemgång och jag går tillbaka mot upphämtningsplatsen.
Möter upp med Albin och Tim som ligger och tittar på utloppet i sjön.
Albin berättar att han fått en fin fisk på torrt och sett ett par fiskar vaka.
Skönt! Då har vi lyckats få ett gäng fiskar i bra storlek. Det här va vändpunkten på resan.



Efter en stadig frukost på hotellet dagen efter våran sjö-räddning så har vi bestämt oss för att dela upp oss för att fiska av 2 olika strömmar.
Jag och Albin hade fått sug på en vacker ström i närheten av Klimpfjäll, medans det andra gänget åker en bit söderut.

Vi kommer ut till ån strax innan lunch och bestämmer oss för att fiska oss nedströms, för att sen kunna fiska oss uppströms igen.
Albin ser en liten sidofåra som ser inbjudande ut, och precis där den löper ut i ån så ser vi en fisk som står nära en videbuske och vakar.


Vi smyger oss ner, sätter oss i position och Albin frågar vad han ska köra med.
Jag plockar fram en liten Baetis Dun i storlek 16 från min ask.
"Den här. Den här kommer den ta." viskar jag.
Fisken fortsätter vaka, Albin gör några fina utlägg, men fisken vägrar att ta.
Vi avvaktar, fisken fortsätter vaka.
Albin gör några fler kast.
Det går kanske 20-30 minuter, men fisken är svår. Den vill inte ta, trots att vi ser hur den plockar dagsländor i precis samma storlek och färg.


Jag säger åt Albin att lägg några fler kast, den kommer ta.
Strax därefter går fisken upp mot flugan, den tar lugnt och med självsäkerhet.
Ett lugnt, men kraftfullt mothugg. Den sitter!
Vi reser oss upp i ett glädjefullt "YEEEES!!" och Albin drillar in fisken.
Det är en bra fisk och vi avbryter varandra, "Den är över kilot.", "Den är nog över ettochhalvt."
"Fan, den är nog närmare 2.", "Alltså, den är nog på 2."
Väl i håven så skriker vi till och kramar om varandra. "Faaaan så gööttt!!"
En fantastiskt vacker fisk, gjuten i guld, på över 2 kg.
Den här fisken gjorde hela resan.



Vi har ett otroligt bra fiske hela dagen, med några fler luftade fiskar i bra storlek, och ett par tappade. Varav en som jag tappar som vi uppskattar till samma storlek som Albins öring.
När vi möts upp på hotellet på kvällen så pratar vi igenom både vårat lyckade fiske och att även det andra gänget lyckats bra.
Det va det här vi verkligen behövde. Bättre väder, mindre vind och kläckingar.
Vakande öring. Livets dröm.

Dagen efter är våran sista dag på den vackra plats, och det är redan bestämt att vi alla kommer fiska samma ström. Vi har dock delat upp oss i samma gäng, så jag och Albin ska testa en ny sträcka en bit uppströms, medans det andra gänget får fiska samma sträcka som vi körde dagen innan.
Vi har 3 timmar på oss.

Jag och Albin letar upp en liknande sidofåra som dagen innan där vi sätter oss i solen, och där vinden inte når oss. Det är varmt på läsidan.
Kaffet smakar mörkt, beskt, men otroligt gott.
Där, en slända. En till. Och en till.

Vi ser inga vak och tänker att vi ska kolla andra sidan på ön där vi sitter.
När vi knappt nått norrsidan så hör vi en fisk som tar hårt i ytan.
Vinden ligger på rätt hårt, men ändå ser vi en till fisk som går upp.
På 5 minuter, har vi lyckats se lika många unika fiskar som vakar på ett område som är kanske 40 meter.
En high five och ett varsitt leende. Vi tänker samma sak. "Det här blir bra."

Jag får rätt snabbt chans på en fisk, och blir förvånad när jag fångar den strax därefter och den är i det mindre formatet. Då vi båda kände att det verkade va en bättre fisk.
Det visar sig senare att jag faktiskt hade fångat fel fisk...

Vi hittar en stor fisk som vakar med jämna mellanrum, och vi klunsar faktiskt om vem som ska få fiska på den. Albin kände att det faktiskt borde va jag som skulle få chansen på denna.
Men han vann klunsen, och det gjorde mig faktiskt ingenting.
Så länge nån får den. Jag är nöjd ändå.

Vi sliter verkligen i vinden, det är svårkastat, svårfiskat. Fisken är svår.
Vi byter flugor, kastar.
Dom vill inte ta.



Jag har smygt över på andra sidan älven för att se om jag kan lura nån av fiskarna som vakar där. Men vinden ligger på lika hårt där och det är bara ca 20 minuter kvar innan vi blir hämtade.
Albin ropar på mig och säger att jag borde fiska på nån av fiskarna som vakar i närheten av honom.
Sagt och gjort så rör jag mig mot honom där han står på andra sidan.
Han lägger ut ett kast.
Den stora fisken han fiskat på i snart 3 timmar, den går upp och tar.
Mothugget sitter. Men nån sekund senare så ringlar linan ner på ytan.
Den lossnade.
Ångest.

Albin står förtvivlad på andra sidan och skriker, "6X och F-fly, det va det som krävdes."

Han låter mig fiska på den ena fisken som fortsätter vaka.
Jag gör ett kast, ser inte flugan. Fisken går upp och vakar.
Jag gör mothugg. Ingen fisk.
Inga fler vak.
Nån minut går.
Fisken går upp igen.
Jag lägger ut ett nytt kast.
Fisken går upp igen.
Jag gör mothugg.
YES!!!!

Den är bra. Det är en fin fisk. Den går tungt där ute i strömmen och Albin skyndar sig över för att agera håvmästare.
Nån minut går och sen håvar Albin min fisk.
En vacker, välskapt öring. Gul buk, hundratals prickar.



Med 10 minuter kvar så räddades ytterligare en dag.
The Last Minute Trout.

För att sammanfatta resan i sin korthet.
Vind.
Kyla.
Småfisk.
Halvklart.
Duggregn.
Stor öring.
Sol.
Dagsländor.
Stor öring.
Kärlek.

Vi är otroligt tacksamma allihopa att vi fick chansen att besöka Klimpfjäll på detta sätt, och det fantastiska umgänget vi haft nära oss.
Utomordentligt bra service från Hotell Klimpfjäll, Norr Helikopter, Hans och Micke.
Inte att förglömma, Markus och Emanuel.

Stort Tack! Det här gör vi om.